Bergochdalbana.
Visst kan väl livet ibland te sig som en bergochdalbana?
Då är det lätt att känna att vi inte orkar mer.
Varför ska det behöva vara så?
Varför har just jag det så "motigt"?
Allting drabbar bara mig.
Det är lätt att fastna i "stackarsmig" mentaliteten.
Jag gör det själv då och då.
Men detta är en del av livet, av att leva.
Det gäller att jobba med sina tankar, hur vi ser på saker och ting, och hur vi väljer att reagera och agera på detta.
Det är vi själva som är ansvariga för att styra vårt liv så att det blir så bra som det efter omständigheterna (som vi ibland inte kan påverka) kan bli.
Vi behöver inte yttre bekräftelse, tillåtelse eller godkännande.
Den enda vi behöver bekräftelse och godkännande av, är oss själva.
Då är det lätt att känna att vi inte orkar mer.
Varför ska det behöva vara så?
Varför har just jag det så "motigt"?
Allting drabbar bara mig.
Det är lätt att fastna i "stackarsmig" mentaliteten.
Jag gör det själv då och då.
Men detta är en del av livet, av att leva.
Det gäller att jobba med sina tankar, hur vi ser på saker och ting, och hur vi väljer att reagera och agera på detta.
Det är vi själva som är ansvariga för att styra vårt liv så att det blir så bra som det efter omständigheterna (som vi ibland inte kan påverka) kan bli.
Vi behöver inte yttre bekräftelse, tillåtelse eller godkännande.
Den enda vi behöver bekräftelse och godkännande av, är oss själva.
Kommentarer
Trackback
